2009... Det året började inte bra, redan då var jag ledsen. Det blev inte bättre med tiden utan det kom bara mer och mer som gjorde mig ledsnare. Det var mars 2009 som jag åkte ner till Borås (?) för att springa ungdoms SM på 60 meter. Dagens innan loppet var jag grymt taggad, men sen när det var min tur dog allting bara. Kändes som jag joggade mig igenom loppen. Jag var så ledsen och besviken på mig själv, så jag ringde till mamma och grät i telefonen och berättade hur allt var, jag var så besviken på att jag inte gjorde mitt bästa... Den dagen berättade min mamma att de skulle skiljas. Då undrar jag hur hon tänkte när jag var så ledsen tidigare på dagen. Men samtidigt var hon tvungen att berätta för mina bröder visste redan om det. Först tyckte jag det var jobbigt att hon inte kunde vänta, men jag klarar inte av att skulle någonting på mina föräldrar så jag vet att hon var tvungen att berätta för det hade inte spelat någon roll när hon berättade, jag hade varit lika ledsen ändå. Någon vecka innan detta frågade jag mina föräldrar om de älskade varandra och de sa ja. Men det var alltid jag som gjorde så att de kramade varandra. Även någon vecka innan pratade jag med min kompis Linn i telefonen och berättade om detta och hon sa att allting skulle bli bra... Men så blev det inte, det blev aldrig bra. Det var som jag trodde, de skulle skilja sig. Min värsta mardröm. 

I april flyttade mamma ut ur huset, då blev allt så konstigt. Allt var så annorlunda, tomt, ledsamt, fanns ingenting postivit med den tiden förutom att mina föräldrar mådde bättre. Man vände sig med att de inte längre bodde tillsammans, men samtidigt så gjorde de det på ett sätt eftersom de fortfarande bodde nära varandra, mamma hyrde ett hus för tillfället inte så långt ifrån pappa, som valde att bo kvar i ungefär 1 år. Senare på året närmare bestämt i Juli, så dog min mormor. Hon var den enda av alla mina morföräldrar som fanns kvar, jag hann se henne en sista gång den sommaren, men jag hann ändå inte säga hej då. Det gör så ont. Morfar hann jag aldrig ens träffa för han dog när mamma bara var en liten flicka. Vid skillsmässan såg jag henne gråta första gången över att hennes pappa dött, vi hade inte pratat om detta innan så antar att det var därför. Jag skulle göra vad som helst för att få träffa dig morfar... mormor, farfar och farmor. Och säga att jag älskar er, mina små änglar. Nu går det inte att hålla tårarna tillbaka, så jag slutar här... Detta var två av de händelser som hände mig 2009, tänker dagligen på det. Det gör mig fortfarande så ledsen av att inte kunna se mina föräldrar tillsammans. Jag älskar er. Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka klockan, för ibland känns allt som om det är mitt fel. Kan inte allt bara vara som vanligt? Det är min högsta önskan, hoppas tomten ger mig det. 

På utsidan försöker man vara stark och glad, men på insidan finner man alla sår. De flesta märker inte att man mår dåligt för man väljer själv att dölja sina sår med att vara glad hela tiden, jag gör så. What doesn't kill you makes you stronger. Är det så? Jag önskar det är så.